Medmänsklighet är mänskligt

Jag har aldrig tidigare talat om tro på denna blogg. En del av er som läser detta känner nog inte till den förändring jag genomgått de senaste åren. Egentligen vill jag inte annonsera det så här, men på grund av en krönika av Marcus Birro blir det nu så. Jag är inte längre troende. Jag kommer inte diskutera det mer här nu, men om någon ha frågor är det bara att fråga. En sak måste jag dock säga. RFG – ni har varit min extra familj och jag är oerhört tacksam för att ha fått växa upp med er. Ni kommer alltid ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

Nu tillbaka till anledningen till detta blogginlägg. Det senaste året har det varit många som länkat till Marcus Birros krönikor på facebook. Jag har då läst dem, och finner att jag ofta blir upprörd. Anledningen till att texterna skapar denna upprördhet hos mig är konsekvenser texterna får. Vid en snabb läsning verkar de fina och bra. Birro står upp för människovärde, helighet och tro och blir upprörd över människor som behandlas illa. Men när jag funderat djupare över varför en del texter gjort mig upprörd har jag funnit att det är konsekvenserna av det han säger som upprör mig. Den text som nu senast cirkulerat på facebook är en text från 16 november. Visst låter mycket i denna text fint. Denna utveckling med privatisering av vård och vårdskandaler vi ser är fruktansvärd. Flera andra av Birros krönikor tar även de upp viktiga ämnen, så läs för all del. Det jag uppmanar till är helt enkelt att läsa en gång till, och tänka efter vad det han skriver får för konsekvenser.

I en text tidigare förra året, som också den länkades flitigt till på facebook, skrev Birro om en tid i Italien. Han skriver om när han stod i S:t Peterskyrkan, att även den utan tro blir berörd där. När han står inför Vatikanens storhet och skönhet kan han inte förneka gud. Här blir jag fundersam. Katolska kyrkan och Vatikanen har i århundraden skott sig på människors bekostnad och tjänat (och sitter på) oerhörd rikedom. För mig är den inte ett tecken på guds storhet eller en ”storslagen hyllning till tron” som Birro skriver, utan en symbol för hur några få fått mycket på de stora massornas bekostnad. I Birros ögon är Vatikanen är en hyllning till gud, men när ett företag tjänar pengar på misskötsel av äldre beror det på sekularisering. Hur är Vatikanens guld annorlunda än VD:ns bonus? Hur kan den ena upphöja gud och den andra visa på att tron på gud försvunnit?

Birro skriver att våld och respektlöshet mot människors värde beror på sekularisering. Konsekvensen av detta blir att han säger att utan en tro på gud kan en människa inte vara moralisk och handla medmänskligt. Han nämner två anledningar till detta. Det första är att om man inte tror på gud så tror man inte att människor är skapade till en avbild av gud och alltså har de inget värde. Det andra är att om man inte tror på gud så tror man att ingen ser en och att ingen dömer en och alltså har man ingen motivation till att vara god. Jag jobbade länge inom äldrevården och utbildar mig nu inom barnomsorgen. Jag behandlar människor med respekt och värde inte för att de skulle vara avbilder av gud utan för att de är människor, precis som jag. Jag behandlar människor med respekt och värde inte för att jag är rädd att någon ska se och döma mig utan för att jag tycker att de är värda det, för att jag vill behandla dem så bra som de förtjänar. Jag gör det inte för att någon gudom säger till mig att göra det, utan för att jag vill. Inte av skuldkänslor eller skyldighet utan av kärlek och respekt. Birros två argument hållet inte. Moral, medmänsklighet och respekt för människors värde finns även utanför kristendomen. Jag har i mitt liv träffat många underbara, kärleksfulla, självuppoffrande människor. En del av dem troende på någon gud, många inte troende. Jag har också träffat själviska människor som behandlar andra illa. En del troende, andra inte. Birro har självklart rätt i att vara upprörd över när människor behandlas fel. Det blir nog de flesta av oss. Men hans slutsats om orsaken till denna misskötsel och respektlöshet stämmer inte. Hur man behandlar människor handlar om människosyn, inte gudstro. En gudstro influerar människosynen, men inte på det sätt Birro beskriver, att gudstro = god människosyn, och ej gudstro = dålig människosyn.  De flesta icke-troende har en människosyn som bygger på medmänsklighet och allas lika värde. Girighet och själviskhet finns hos icke-troende såväl som troende.

Genom det Birro skriver får vi en skymt av hans människosyn, en människosyn han säger sig ha på grund av sin gudstro. Han tror att utan gud kan en människa inte vara god. Utan gud kan en människa inte vara medkännande och hjälpsam. Han menar att utan tro på hans gud kan jag inte se människors värde och behandla dem väl. Utan tro på hans gud blir jag och andra med mig själviska, giriga människor. Utan tro på hans gud finns ingenting längre som hindrar mig från att ljuga, stjäla och mörda. Hans människosyn är att utan tro på hans gud kan en människa inte vara god. Jag håller inte med om denna människosyn. Min människosyn är att möjlighet till godhet finns inom varje människa – oavsett tro, kön, etnicitet, sexuell läggning osv. Medmänsklighet är mänskligt, det finns hos oss alla. Birro skriver att enda vägen tillbaka till anständighet är vägen tillbaka till gud. Kan vi då som inte tror inte hjälpa till på väg mot denna anständighet? Räknas inte min och min nästas godhet om dess orsak är medmänsklighet istället för gudstro? Jag tror att vägen tillbaka till anständighet går via människosyn, inte gudstro. När vi ser vårt eget mänskliga värde kan vi även se andras. Att ge barn en tro på sig själva och en tro på mänskligheten – att godhet och värde finns hos alla – är en början.

Konsekvensen av det Birro skriver - att man inte kan vara god och medmänsklig utan en tro på gud - är helt enkelt inte sann. Att inte ha en tro på gud betyder inte att man automatiskt behandlar människor illa. Att man har en tro på gud betyder inte att man automatiskt behandlar alla människor väl. Det tror jag vi alla kan hålla med om genom att tänka på de människor vi mött i våra liv, men också genom att se till historien och till de konflikter i världen som finns idag. Annars kan vi ju göra som Birro, ställa oss i S:t Peterskyrkan, men istället för att bara ta in storheten ta det ett steg djupare och fundera även över vad den säger oss om människovärde.

Marcus Birro, jag kan vara god utan din gud. Jag kan älska utan din gud. Ta inte min medmänsklighet ifrån mig för att jag inte tror som du.


Forts. Medmänsklighet är mänskligt