Det är dags att vakna upp ur vinterdvalan. Dags att kravla ur idet. Trots att snön fortfarande ligger vit på taken och vattnet är fruset runt ön är våren på väg. Skidspår varvars med spår från hundars tassar i snön på isen under bron.
Jag har fortfarande inte vågat mig ut på den. Kanske nästa år.
Men idag lyser solen. Luften är kall, men en sekund, en liten sekund när jag vänder ansiktet mot solen - så där som vi alla gör när den efterlängtade solen kommer fram - känner jag värmen mot ögon och kinder. En liten sekund är allt ljust och gott. Solen lyser in i mörka vrår, väcker tankar och idéer som rör sig och blir synliga, sträcker på sig som björnen som vaknar i idet. Sen viner vinden och kylan tränger på igen.
Men snart, snart kommer solen och värmen gå segrande ur striden. Snart blir parkbänkarna fulla av människor med ansiktet vänt upp mot himlens strålande gudinna. Snart stannar vi på gatan och blundar och låter ljuset omsluta oss.
Det spelar inte någon roll att snön ligger kvar idag. Idag kan jag njuta av den för solen sa till mig:
Jag har inte glömt er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar