Det var en kall vinterkväll. Snö föll sakta och la sig på den redan vita marken. Onödigt kan tyckas. Jag gick vägen fram och höll uppsikt efter nummer sju. Någonstans på höger sida skulle det vara. Min bruna väska dunsade mot min sida för varje steg, med chokladasken djupt i sitt inre. Jag skyndade på stegen för att hinna in i sjuans trapphus innan porten slog igen efter en familj. Bort från kylan. Väl inne sökte mina ögon över namnskyltarna på väggen. Jag kände inte igen något av dem och började gå upp för trapporna. En våning i taget, tittade på dörrarna för att se om hennes namn fanns någonstans. Våning 4, våning 5, våning 6... vinden. Hmm. Jag ringde men fick inget svar. Ringde igen. Tur att jag var inne i alla fall. Ringde igen. Jag satte mig ner och väntade, tänkte att hon ringer tillbaka snart. Våning 5 var det, men hennes namn fanns inte på dörren. Jag kommer in, möts med kramar och ursäkter. Det gör inget, jag var ju innomhus! Jag tar fram chokladasken.
- Titta choklad! Vad bra!
- Vi tänkte att vi skulle va duktiga och inte ha efterätt, när vi ätit så mycket gott över julen...
- Men sen kom vi på att vi visst ville ha efterätt...!
- Vilken tur att du tog med choklad!
Efter middagen, med varsitt vinglas, njöt vi av god choklad. Sju sorter fanns det. Vilken skulle man ta? Vi löste det med att dela alla i tre delar. Blev chokladprovning, vin och goda vänner. Perfekt.
Som det står på magneten som sitter på min systers kylskåp: "Det bästa som finns är en god vän. Undantaget, en god vän med choklad."
Jag håller med fullständigt. Det gjorde nog de med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar