Det digitala skollyftet: uppgift 1 och 2

Tänkte ge mig in i det utvidgade kollegiet en sväng.
Genom det digitala skollyftet.
Vet inte än exakt hur mycket jag kommer hinna delta, men tänkte att det var värt ett försök i alla fall.

Jag heter Jennie och är nyutexaminerad lärare (juni 2013). Jag är nu mentor i en årskurs 1 i en söderförort till Stockholm. Min första klass alltså. Så det är mycket att stå i, mycket att sätta sig in i, mycket kring min lärarroll att lista ut. Jag har fantastiska kollegor på skolan som stöttar på många sätt, men blev nyfiken på hur detta utvidgade kollegium kan te sig.

Jag har under hela min utbildning vetat att jag vill använda digitala verktyg i min undervisning. En tanke som föddes tidigt var att använda en klassblogg. Detta för att öppna upp världen för mina elever, skapa motivation då andra kan se vad de gör, samt för att skapa närmare kontakt med föräldrar. Ni kan se mer och följa 1B:s kunskapsresa på www.barnenochbjornen.se. Än så länge är det jag som skriver och berättar vad vi gör, men tanken är att eleverna ska ta över mer och mer.

På skolan arbetar vi även en hel del med Ipads, för skrivträning, läsning, språk och matematik, något som är helt nytt för mig.

Mitt mål med att vara med i det digitala skollyftet handlar mycket om att lista ut den bästa användningen av klassbloggen. Hur får jag eleverna involverade på bästa sätt? Hur kan den bli verkligt deras redan i årskurs 1? Hur kan den användas för att skapa maximal motivation?

Jag är även nyfiken på andra digitala verktyg som passar att använda i åk 1, samt lära mig mer om upphovsrätt och sådant.

Jag hoppas att arbetet med klassbloggen kan inspirera fler lärare på skolan att skapa klassbloggar, om det visar sig bli ett lyckat experiment. För just nu är det vad det är. Ett experiment under mitt första år med min första klass. Ett experiment som kanske har större chans att lyckas med stöd från andra som försökt och lyckats.

Dagens haiku

sinnen som växer
det knakar i fogarna
spricker av kunskap

Tankar i november

Tiden går fort.
Det är nu november. Jag har varit lärare i tre månader. Mer tid har gått åt till klassbloggen (www.barnenochbjornen.se) än denna. Och till att planera, utvärdera, konfliktlösa och allt annat som behöver göras. Det är fullt upp att vara lärare vill jag lova.
Jag vill ändå hålla igång denna blogg. För den rör andra saker också.
Och det finns så mycket att berätta om. Lärdomar som universitetet inte kunde ge, men som tre dagar i "verkligheten" snabbt visade mig.

Den största lärdomen? Att låta saker ta tid. Jag kan inte vara den perfekta läraren direkt. Mina elever kommer att förstå vad jag menar direkt. Jag kan inte introducera alla mina planer direkt.

Det måste få ta tid.
Det måste få ta tid utan att jag är för hård mot mig själv.
Gör kraven realistiska. Fortfarande höga, men realistiska. Både kraven på mig och kraven på eleverna. Tillsammans kommer vi dit vi vill, men det tar tid.

De första veckorna fick jag gång på gång påminna mig själv om att jag bara hade haft klassen i tre dagar, fem dagar, 11 dagar, 15 dagar...

Och framsteg har vi gjort.
Jag i min lärarroll.
Eleverna i sin läsning, sin skrivning, sin sociala förmåga och mycket mer.
Tillsammans bygger vi vår kunskap.