Jobbiga homonymer

När man väl lärt sig läsa kan man inte låta bli.
Inte låta bli att tyda alla de tecken som finns runt omkring. På reklampelaren. I mataffären.

På löpsedeln.

Jag gick förbi en löpsedel idag (egentligen gick jag självklart förbi flera, men just den här är värd att omnämnas), och kastade en snabb blick på den. Men den här gången räckte inte en blick. Istället för att bara läsa och gå vidare, som man så ofta gör, ryckte jag till och fick titta igen.
Jämtins tunga smäll, läste jag. Jämtins tunga vaddå? Smälte? Smällde?
Vad hände med Jämtins tunga?

Dessa jobbiga homonymer...

Ge mig mina chipspåsar

SL vill tacka oss, alla trogna resenärer, för att vi är så snälla mot varandra när vi åker i kollektivtrafiken.

För att vi reser oss upp för dem som behöver sitta.
För att vi plockar med oss vårt skräp.

Det var ju trevligt.

De kan inte tacka oss nog säger de.

Men, SL, om ni verkligen vill tacka oss - era trogna, betalande resenärer - så finns det faktiskt en sak ni kan göra.

Sänk priserna.
Ge oss tillbaka våra chipspåsar.

Vem vet, då kanske vi blir ännu snällare.