Forts. Medmänsklighet är mänskligt

Efter ett tips från min käre far läste jag en intervju med Marcus Birro, som gav mig mer förståelse för varför han skriver som han skriver. Religionen var det som hjälpte honom att komma ur sin alkoholism och gav honom drivkraften som behövdes för att leva ett ansvarsfullt liv. Det var intressant att läsa. Det finns nog många som kan vittna om hur religion hjälpte dem ur en svår situation. Andra kan vittna om hur familj, vänner, en förändring eller en ny personlig insikt gav dem motivation och kraft. Oavsett var man anser sig fått kraften från, gläds jag oerhört med den som lyckas vända en ond spiral till ett lyckligt, livskraftigt liv.

Så när Marcus Birro skriver att man behöver gud för att leva ett gott, medmänskligt liv, talar han utifrån sin egen erfarenhet. Det var så det var för honom. Det respekterar jag. Men trots detta, oavsett vad hans personliga anledningar till hans åsikter är, så finns det felaktigheter i hans logik när det gäller hans slutsatser om sekularisering och bristande moral, och det var detta jag ville lyfta fram. Det kanske var så för honom, men det betyder inte att han utifrån sin erfarenhet kan dra det till att det är så för alla, eller för samhäller i stort. Och visst vill han provocera, vad är annars meningen med krönikor? Och då får man räkna med att få svar av människor som inte håller med, vilket han säkert gör och får. Jag själv vill kanske provocera lite också, mest genom att erbjuda ett annat perspektiv på det som skrivs. Men ska man provocera och verkligen skapa debatt, är det inte då bra att bygga argumenten på mer än bara egna erfarenheter? Jag förringar inte hans erfarenhet, men om man ska dra det till att gälla alla, behövs inte något mer? Jag svarade i mitt förra blogginlägg inte med fakta och forskning utan med egna erfarenheter, logik och sunt förnuft. Som Christopher Hitchens sa: “That which can be asserted without evidence, can be dismissed without evidence.” Men det finns forskning inom detta område. Relationen mellan religiositet, kriminalitet och andra sociala förhållanden är oerhört komplicerad och det är svårt att bestämma vad som är orsak och verkan. Phil Zuckerman (2009) är en forskare inom detta område. Hans slutsatser beskrivs kortfattat och enkelt i denna artikel (där finns även länkar till hans studie). Gregory Paul har även han forskat och skrivit böcker om ämnet. Här finns ett kort nyhetsinslag som sändes efter hans första studie.

Även om religion kan hjälpa enskilda människor att leva bättre liv, finns det inte forskning (det finns betydligt fler studier än de jag nämnt här) som styrker påståendet att ett samhälle med hög religiositet är ett samhälle med låg kriminalitet och ett gott samhällsklimat. Tvärtom visar studierna att de mer sekulära nationerna inte bara har lägre kriminalitet än religiösa länder, utan också t.ex. lägre skilsmässostatistik och högre grad av välbefinnande. Det går inte att säga något om orsak och verkan här – om låg religiositet direkt leder till ett bättre samhällsklimat, eller om det är det bättre samhällsklimatet som gör att färre är religiösa. Flera andra socioekonomiska faktorer spelar roll här. Vad man däremot kan säga är att det inte finns stöd i forskning att hög religiositet leder till ett bättre samhällsklimat, vilket är tvärtemot vad en del kanske tror.

(Jag har efter ett par år på universitetet förstått vikten av forskning. Visst kan jag själv se att någonting, t.ex. ett undervisningssätt, funkar, men med forskning och fakta bakom får det en helt annan kraft. =) )

Om någon har tips på fler böcker, artiklar eller dokumentärer om detta, kommentera gärna.

Att läsa:

Paul, Gregory. (2009). The Chronic Dependence of Popular Religiosity upon Dysfunctional Psychosociological Conditions.

Zuckerman, Phil. (2009). Atheism, Secularity, and Well-Being: How the Findings of Social Science Counter Negative Stereotypes and Assumptions.

Zuckerman, Phil. (2009). Atheism and Secularity. Volume 1 and 2.


Del 1: Medmänsklighet är mänskligt