Jag sitter på bussen söderut. Ett par timmars färd mot barndomsstaden jag lämnat bakom mig. På väg hem, men ändå inte.
Jo, fortfarande hem. Hem för julfirande.
Vi åker söderut, men vädret förändras inte. Landskapet är enhetligt hela vägen.
Det är vitt.
Helt vitt. Träden är vita och marken är vit. Till och med himlen. Allt är vitt och lysande. Jag undrar hur chaffören kan se vägen när horisonten har suddats ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar