När blir man vuxen egentligen?
Läser kurslitteratur om utvecklingspsykologi. Om ungdomstid och ungdomskultur som ett relativt nytt fenomen. Och kanske något som gör det svårare för ungdomare att bli vuxna då ungdomstiden har blivit längre och mer utdragen, gränserna suddigare.
När jag blev tonåring trodde jag att jag skulle känna mig vuxen när jag blev 16. När jag blev 16 flyttade jag vuxengränsen till 18. När jag blev 18 tänkte jag att jag blev nog lite mer vuxen, men mest med yttre, praktiska saker. Så jag bestämde att när jag blir 20 kommer jag känna mig vuxen. Men icke. Då träffade jag en kompis som var 25 och tänkte att hon är vuxen, så när jag blir 25, då... Nu är jag snart där och jag känner mig fortfarande inte vuxen, fast jag flyttat hemifrån för länge sen, gift mig och valt karriärväg. Så när blir jag vuxen? Vad är det att bli vuxen egentligen?
Innan jag snurrar in mig i de frågorna minns jag morfar. Min käre morfar, som är över 80 år men fortfarande säger att i sinnet är han 18. Det kanske är överskattat att känna sig vuxen. Händer det så händer det. Annars blir jag som morfar. Och det är inte dåligt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar