Jag sitter vid bordet. Det är mörkt ute. Mörkt och kallt. En ensam lampa lyser upp rummet. Pappret framför mig är tomt, pennan stilla. Det gör inget. Tankarna rusar. Formas och upplöses i ett. Jag måste vänta tills de stannar innan de kan fästas på papper. De vill inte än.
Det är så det är: det är inte jag som bestämmer. Om jag försöker blir det inte bra. Det måste vara dags. Kanske nu, kanske imorgon. Kanske inte alls. Det går inte att skynda. Så jag sitter vid bordet, med pennan i hand och stirrar ut i den mörka natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar