Bokstäver med hela mig

Möjligheter för lärande finns överallt. 
Som när barnen på förskolan kommer fram och frågar hur ett A ser ut, och vi hjälps åt att visa med hela kroppen. För ett av barnens namn började ju på A. Vad kommer efter A då? De funderar en stund och säger sen N! Hur kan vi forma N? Och så tar vi en bokstav i taget tills vi format hela namnet, A-N-N-A. Jag börjar också på A! ropar Anton då. Så då stavar vi hans namn också, med hela kroppen. Och när vi visat det sista N:t säger Nina att N, det börjar ju hennes namn på. Så där höll vi på en stund, tills allas namn hade visats med hela kroppen och barnen spontant samtalat om begynnelsebokstäver och slutbokstäver, jämfört hur långa namnen var (för några tog ju väldigt lång tid att stava fram) och upptäckt att några bokstäver (som I) var betydligt lättare att visa än andra (som M).
Om man tar till vara på möjligheterna som kommer, och mobiliserar barnens nyfikenhet, så kan mycket lärande ske under en helt vanlig stund ute på gården.

Mitt yrkesval

Jag läste naturvetenskap på gymnasiet. Plugglinje med höga förväntningar på att "bli något". Något med hög status och mycket pengar. Många sökte till högskoleprogram där det krävdes 20.0, och kanske inte kom in trots att de hade det. Jag sökte en linje där alla sökande kom in. Där de inte ens tittade på poängen. Där en del kanske skulle tycka att mina betyg var bortkastade. Jag var också osäker ett tag, kände pressen att bli något mer än "bara" lärare. Kan känna också nu att människor när jag svarar att jag läser till lärare släpper ur sig ett besviket "jaha".
Men jag håller inte med. Ju mer jag läser, ju fler dagar jag är ute på skolorna, ju närmare examensdagen jag kommer, desto säkrare blir jag på att jag valt rätt. Och desto mer inser jag den komplexitet läraryrket innebär. Det krävs mycket kunskap och engagemang för att vara en bra lärare, och det är ett yrke att vara stolt över.
Jag är stolt över mitt yrkesval, och tycker att det ska bli fantastiskt roligt att få komma ut och jobba på riktigt till hösten. Läskigt, absolut. Men fantastiskt roligt. För det är det här jag vill göra. Så är det bara.

A language dilemma

it is quite annoying 

when the word I am looking for 

does not exist 

in the language 

I am writing in

Bara mig själv med en krona

En dag på förskolan sitter vi och pysslar.
Ritar, klipper och klistrar.
Ett av barnen klipper i zick-zack och upptäcker att det nästan ser ut som en krona. Så vi tejpar ihop den och knyter fast den med ett snöre, och vips så har vi en prinsessa! Snart finns där ytterligare några prinsessor och ett par drottningar med kronor dekorerade med pärlor och blommor.
En av de andra i personalen kommer förbi och får titta på ett av barnens krona, och frågar

"är du en kung eller en prins?"

Pojken svarar inte, så jag säger

"en prinsessa var det ju, eller hur?" 

varpå han nickar.

"En prinsessa, ja det är ju klart!" säger den andra personalen för att rädda sitt misstag.

Orden vi väljer spelar roll. Vi kan både begränsa och öppna upp för barnen genom sättet vi talar till dem på och frågorna vi ställer.

För trots att de flesta av barnen runt bordet är pojkar så är det prinsessor och drottningar de är just den här dagen.

Utom en, som bara är sig själv med en krona. Och det går ju bra det också.

Farewell Odin

Farewell Odin

Goodbye Thor

the jury is out:

we do not need you anymore

Adieu Poseidon

and Neptune too

with storms and winds explained

there is no place for you

Au revior Apollo and Ra

majesties of light

the sun is just another star

by proximity shining bright

Farewell Frej

and Freja's golden tears

Crops will grow

and love will flow

without your interference

Goodbye Jahve

god of my youth

Join the other deities

and let me find the truth

Join Juno, Mars and Venus

and Hermes, Zues's son

Though once you served a purpose

now your time is done

For you are just like they are

just figments of our mind

Now I'll be moving forward

and leave you all behind

Hello knowledge and reason

welcome inquisitive mind

unveil the mysteries one by one

engage with humankind

No need for supernaturals

or gods and the unknown

when our world is full of wonders 

and answers on its own

Ett nytt ord

Jag lärde mig ett nytt ord den här veckan.

Färst. F-Ä-R-S-T.

Som i få - färre - färst.

Det har jag aldrig hört förut.

"Jag har färst äpplen och du har flest."

Spännande med språk...