Kaffekoppen

"Idag går jag sönder"
tänkte kaffekoppen
när den föll

Nytt perspektiv

Som student undrade jag: "Hur ska jag kunna planera tillräckligt med saker för en hel vecka?"
Nu undrar jag istället: "Hur ska vi hinna med alla saker jag vill göra på bara en vecka?"

Intressant perspektivskifte.

När strategier fungerar

Under hösten har jag börjat forma min lärarroll.
Vem är jag som lärare? 
Hur vill jag ha det i mitt klassrum? 
Hur kan jag komma dit? 
Jag har funderat, diskuterat, provat och provat igen. Under december månad kändes det som att strategierna började fungera. Och nu, tre dagar in på vårterminen, är den känslan starkare.

Så vad för slags klassrum vill jag ha?

- Jag vill ha ett klassrum där jag inte behöver höja rösten. 
- Jag vill ha ett klassrum där det är arbetsro men där man också kan diskutera och fråga sina kompisar om hjälp. 
- Jag vill ha ett klassrum med ett tillåtande klimat där mina elever vågar ställa frågor och säga vad de tycker inför alla. 
- Jag vill ha ett klassrum där vi stöttar och uppmuntrar varandra.
- Jag vill ha ett klassrum där elevernas nyfikenhet och inneboende motivation tas till vara på.
- Jag vill ha ett klassrum där vi hjälps åt så att alla mår bra.

Vilka strategier har jag provat för att möjliggöra detta?

- Uppmärksamma eleverna på hur arbetsro får dem att känna

• Varje gång under hösten när vi haft en lektion med bra arbetsro har jag överröst med beröm och vi har pratat om hur det känts efteråt (alla elever tycker att det är skönt när det är lugnt).

- Lyfta goda exempel

• Istället för att säga till de som pratar eller stör tackar jag de som sitter lugnt och lyssnar. Goda exempel uppmärksammas och kan då uppmuntra andra att ta efter istället för att peka ut de som gör "fel".
• Vi har en "må bra-låda" där vi skriver lappar om saker som får oss att må bra. Vi samtalar om dessa. Då blir eleverna uppmärksamma på både hur de själva reagerar på olika saker samt hur deras handlingar påverkar andra.
• Jag uppmärksammar när någon ställer en bra fråga, vågar säga ifrån, bjuder in någon att leka, hjälper en kompis etc.

- Samarbete

• Eleverna sitter nu i grupper om 3 eller 4. Varje grupp har ett namn och är en enhet som stöttar och hjälper varandra att hålla fokus och lyssna. Istället för att tacka enskilda elever kan jag tala till en grupp (då har jag fem enheter att tacka istället för 19). 
• Vi tränar mycket på samarbete, både i grupperna och i hela klassen.
• Vi övar på att säga positiva saker till varandra.

- Elevinflytande

• Vi samtalar tillsammans om hur olika saker fungerar, om hur de vill ha det i klassrummet och kommer tillsammans på idéer på vad vi kan göra för att förbättra saker som inte fungerar väl. 
• Jag försöker vara flexibel i planeringen så att elevernas idéer får plats, ibland direkt och ibland vid ett senare tillfälle, så att de känner att deras röst är hörd och att de får vara med och påverka undervisningen.

- Tydliga mål

• Vi pratar om varför vi gör de saker vi gör och pratar om vilka mål vi uppnår, så att eleverna förstår vad som förväntas av dem och vad meningen är med uppgiften. Vi tar hjälp av bollar och mål.

- Motivation

• Med hjälp av vår klassblogg, Barnen och björnen, får barnen extra motivation, då deras arbeten inte bara ses av mig utan även av föräldrar, släkt och vänner.

- Avslappning

• Vi tränar på att ta djupa andetag och andra strategier för att slappna av och lugna ner oss. Eleverna får då verktyg för att kunna fokusera sin energi och göra sig redo för det som ligger framför, samt verktyg att använda vid stress, oro och ilska.

Hur ser jag att dessa strategier fungerar?

- Klassrummet har en positiv atmosfär och både jag och eleverna glada och nöjda kan gå hem på eftermiddagen.

- Det räcker nu med att jag säger till eller tackar en grupp för att alla ska lyssna.

- När en elev pratar inför hela klassen lyssnar de andra och uppmuntrar sin kompis.

- De samarbetar och hjälper varandra.

- De lyssnar och är engagerade.

- De uttrycker vad de tycker om de uppgifter vi gör.

- De vågar ställa frågor.

- De kommer med idéer om vad vi ska göra på lektionerna.

- De räcker upp handen och vill dela sina tankar.

- De ser till att alla har någon att leka med på rasten.

- De mår bra av att hjälpa andra och säga snälla saker till varandra, och kommer stolta och berättar för mig när de gjort något bra. De har även börjat uppmärksamma när klasskompisar gör bra saker och berömmer varandra för detta.

- De visar förståelse för vad de lär sig och varför vi gör det vi gör.

- De talar ofta om bloggen och om vad de vill lägga upp där.

Så jag kommer att fortsätta med dessa strategier så länge de fungerar. Och använda nya när det behövs. För nya utmaningar kommer att komma. Och med dem kommer också nya lösningar.

För den känslan, när man ser att strategierna man jobbat så hårt med att implementera fungerar, är obeskrivlig. När man står längst fram i klassrummet, och precis har gett en uppgift, och ser eleverna sitta med huvudena tätt ihop i sina grupper, ser hur de tänker, samtalar och hjälper varandra. Ser deras ögon lysa av stolthet när de löst uppgiften, och trots att de nästan spricker för att de vill berätta sitter de, med stora leenden, och väntar på att de andra grupperna också ska bli klara. En klass, 19 individer, som jobbar tillsammans.
Den känslan. 
Det är därför jag är lärare.