På sommaren älskar jag att gå längs Norr Mälarstrand. Idag älskar jag det också, fast det är en söndageftermiddag i februari.
Solen lyser och det är vindstilla men bitande kallt. Klarblå himmel och vitt överallt. Det är mycket folk i rörelse, folk som joggar, föräldrar med barnvagnar och hundar som gör snön gul. På isen trängs skidåkare med barn och pensionärspar som går hand i hand. En hel flock med småfåglar kvittrar i ett träd. Det är vitt och ljust uppe, is och snö så långt ögat ser. Is som håller djur och människor uppe. Under deras fötter flyter vattnet mörkt och kallt men isen är tjock. Jag håller mig till vägen. Kanske jag vågar mig ut nästa år.
Jag tänker att det är vackert. Vackert med husen och isen och snön. Vackert med människor som trivs och njuter av sällskap och solsken. Det är en vacker stad vi bor i, fast det är vinter.
Vintern kanske inte är så tokig trots allt. Inte bara i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar