Dagens ungdomar vs morgondagens ungdomar

Jag blev både väldigt stolt och väldigt upprörd idag. Stolt över våra tvåor som skötte sig exemplariskt och överöstes av beröm på julvandringen i kyrkan, trots att de fick pulsa genom snödrivor i piskande vind för att komma dit. Upprörd över gymnasieungdomarna som från tredje våningen av någon anledning bestämde sig för att kasta snöbollar i huvudet på våra elever. Våra åtta-åriga elever. Och som fortsatte kasta trots att jag skrek åt dem att låta bli, att det var små barn de kastade på. Och träffade i huvudet. Hur tänker man när man gör så? Hur kommer man på idén att kasta snöbollar i huvudet på små barn när de bara går förbi? Det förstår inte jag.