Möjligheter för lärande finns överallt.
Som när barnen på förskolan kommer fram och frågar hur ett A ser ut, och vi hjälps åt att visa med hela kroppen. För ett av barnens namn började ju på A. Vad kommer efter A då? De funderar en stund och säger sen N! Hur kan vi forma N? Och så tar vi en bokstav i taget tills vi format hela namnet, A-N-N-A. Jag börjar också på A! ropar Anton då. Så då stavar vi hans namn också, med hela kroppen. Och när vi visat det sista N:t säger Nina att N, det börjar ju hennes namn på. Så där höll vi på en stund, tills allas namn hade visats med hela kroppen och barnen spontant samtalat om begynnelsebokstäver och slutbokstäver, jämfört hur långa namnen var (för några tog ju väldigt lång tid att stava fram) och upptäckt att några bokstäver (som I) var betydligt lättare att visa än andra (som M).
Om man tar till vara på möjligheterna som kommer, och mobiliserar barnens nyfikenhet, så kan mycket lärande ske under en helt vanlig stund ute på gården.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar