En hyllning till lärarkåren

Ni kryper på knäna under ökade krav och minskade resurser; 

ni kämpar mot ledning och högre makter för att ge era elever det de behöver; 

ni skriver brev till migrationsverket; 

ni samtalar med psykologer, läkare, polis och social; 

ni planerar fantastiska lektioner och projekt som ofta av olika anledningar inte blir av; 

ni hoppar in för kollegor som är sjuka; 

ni spenderar timmar med att samtala med elever som behöver stöd; 

ni kämpar för att engagera föräldrar; 

ni sträcker och tänjer på er själva för att räcka till; 

ni gråter över en otillräcklighet som inte är ert fel och gläds över de stunder då ni får vara de fantastiska lärare ni är. 

Allt det här och mycket mer gör ni, och varje litet steg framåt en elev tar gör att ni orkar lite till.

Som en av er sa:

"Det är inte lärarnas kompetens som brister utan lärarna själva; vi brister i frustration över att inte kunna klona oss själva för att hjälpa alla de elever som inte klarar av sin skolgång."

Trots en ökad arbetsbörda, sämre arbetsvillkor och politiker som drar åt fel håll, trots garanterad övertid, en lön som inte på långa vägar motsvarar det arbete som läggs ner och en tornande vägg att en dag gå in i, trots allt detta är jag oerhört stolt över att snart få sälla mig till er skara. 

Och trots att ledningar, kommuner och politiker inte så ofta ser och uppskattar det ni gör, så finns vi här som gör det - som uppskattar det oändligt mycket.

Tove, Karin, Åsa, Janina, Elisabeth, Isadora - det här är till er, men också till alla andra underbara lärare där ute som varje dag sliter och kämpar för våra barns framtid:

Ni är mina hjältar.