För ett tag sen hade jag ett samtal vid skollunchen med två flickor i ettan. En av dem frågade mig om jag var kristen eller muslim. I deras område var det väldigt viktigt att identifiera sig som det ena eller det andra. Jag svarade att jag inte var något av det, och att det måste man inte vara. Hon funderade en sekund, sen sa hon: "Jaha, är du bara svensk?" Jag förklarade att ja, jag är svensk, men att kristen/muslim har med religion att göra och svensk är ju en nationalitet, så det är inte samma sak. Då säger den andra flickan vid bordet: "Fast det kan vara olika med det där (nationalitet), för jag är irakier för mina föräldrar är irakier, fast jag är också svensk för jag är född här. Man kan va båda på samma gång." Oerhört stolt svarade jag leende: "Ja, precis. Man kan vara båda på samma gång."
En sjuårig flicka har förstått något som många vuxna har problem att förstå. Nationalitet och etnicitet är inte nödvändigtvis samma sak, och vad vi identifierar oss som måste vi själva få bestämma. Den här flickan var irakier OCH svensk, utan att dessa på något sätt motverkade varandra. Tråkigt nog kommer hon antagligen stöta på människor som vill få henne att välja det ena eller det andra. Jag hoppas att hon kan hålla fast vid sin identitet. För vi måste få identifiera oss själva. Detta gäller inte bara etnicitet/nationalitet utan alla delar av vårt jag.
Vi fastnar så ofta vid det yttre. Men det är inte vårt jobb att sätta etiketter på folk. Det är vårt jobb som lärare att ge våra elever en plats där de får vara sig själva, skapa sig själva och identifiera sig själva.
Enligt barnkonventionen har varje människa rätt till ett namn. Varje människa måste sen få rätt att bestämma vad det namnet ska rymma.
Min identitet måste få bestämmas av mig. Länge lät jag andras förväntningar svara på frågan "vem är jag". Först när jag släppte det - och inte lät gud eller människor säga vem jag var - kunde jag ta kontroll och ansvar över min egen identitet. Äntligen var jag fri att helt vara den jag är, och den jag ville vara. Den friheten måste vi även ge våra elever. Det är inte vårt jobb att berätta för dem vilka de är eller få dem att få plats i en liten låda. Det är vårt jobb att "låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet" (Läroplanen för grundskolan, 2011:7). Det är vårt jobb att skapa en plats där varje elev kan "få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter"(Ibid., s10). Då kan de bli trygga i sin identitet - den de själva skapat och definierat. Precis som den sjuåriga flickan.
"I am no bird; and no net ensnares me: I am a free human being with an independent will."
- Charlotte Brontë, Jane Eyre
(För vidare läsning, se här, speciellt René Leons artikel "På väg mot en diversifierad normalitet".)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar