Min allra första dag som lärarvikarie var jag i en tvåa. Jag minns det tydligt, inte bara för att det var min första dag och jag var något nervös, utan för att jag redan då såg något som fick mig att tänka "så ska jag inte göra när jag har min egen klass". Vi har nu i uppgift att utveckla ett läsprojekt på universitetet, och jag gick in på lektion.se för att få lite inspiration. Tyvärr blev jag bara påmind om den där dagen för två år sedan. I den klassen hade de nämligen varsin "bokstapel" för att dokumentera hur många böcker de hade läst. Efter varje läst bok fick de på ett papper fylla i att de hade läst en bok, så kunde de se hur mycket de läst.
Eller hur lite de läst.
Ett bra sätt att uppmuntra till läsning, kanske man tänker först. Låt mig beskriva vad som hände under lektionen då eleverna skulle läsa. En del av dem - de som kunde avkoda hyfsat snabbt - sprang fram och tillbaka till bokhyllan för att hämta en ny bok, läsa den i raketfart och sedan hämta ännu en ny. Hela tiden korta, väldigt enkla böcker. När jag föreslog att de skulle testa en av de lite svårare böckerna sa de kort och koncist att nej, det ville de inte göra för då skulle det ta länge tid och då skulle de inte kunna fylla i lika mycket på sitt papper och då skulle någon annan hinna läsa mer än dem. Det viktiga var att få fylla i på pappret. Det var vad som värdesattes. Om de förstod vad de läste, eller utvecklades i sin läsning, spelade mindre roll. De skulle bara läsa fort. Några av de andra eleverna - som inte kunde läsa lika fort och inte hade fyllt i så mycket på sina bokstapel-papper, satt mest stilla och ville inte riktigt. De visste ju att de inte kunde komma ifatt de andra. Varför ens försöka? De skulle ju bara misslyckas. Detta var vad jag såg på lektion.se också. De flesta läsprojekt som var inlagda där hade något moment av tävling eller räkning av antal lästa sidor/böcker. Ibland gemensamt, ibland individuellt. Bokstaplar på väggen, termometrar som fylldes på per läst sida, en katt som fick längre svans...
Men vilken syn på kunskap och läsning förmedlar vi till våra elever när vi jobbar på det sättet? Vad lär de sig? De lär sig att kvantitet går före kvalitet. Att snabbhet går före förståelse. De snabba läser utan eftertanke och de långsamma läser inte alls. Detta är inte vad jag vill förmedla till mina elever. För mig är det bättre att de läser en sida, men reflekterar och funderar över det de läst, än att de läst en hel bok men låtit det gå in genom ena örat och ut genom det andra. Vi måste hitta andra sätt att uppmuntra till läsning, andra sätt att "mäta" vad god läsning är, där fokus ligger på innehåll och förståelse och inte på att ta sig till sista sidan så snabbt som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar