I morse tränade mina ettor addition och samarbete samtidigt. Det var en spontanlektion då det jag hade planerat blev färdigt redan igår. Så vi räknade med hjälp av tärningar. Två och två. Jag tänkte att de nog skulle tycka att det var roligt, men oj vilken entusiasm det blev! De nästan kröp på bänkarna för att kunna se tärningarna och hjälpa varandra att skriva på rätt ställe. Det skrattades och pratades om hur lustigt det kan bli, till exempel när man råkar slå samma tal flera gånger i rad, eller när man slår samma tal som kompisen, eller när summan blir samma flera gånger fast man slog olika tal. Matematiskt språk på ett naturligt och otvunget sätt, för det var deras eget.
Efter en sådan lektion känns det verkligen som om man gjort något rätt.
Jag är glad.
Barnen är glada.
En bra dag för kunskap och växande helt enkelt.
onsdag 20 november 2013
fredag 15 november 2013
Homonymer och tydliggörande av mål
Det är viktigt att eleverna vet vad det är de ska lära sig.
Att de vet vad som förväntas av dem.
Att de vet hur uppgifterna hjälper dem att nå dit de ska.
Att lärande- och bedömningsprocessen är genomskinlig och tillgänglig för dem.
Att vi har ett öppet lärande där de får möjlighet att ta mer och mer ansvar.
Hur detta görs blir väldigt annorlunda beroende på hur gamla eleverna är. Jag har funderat väldigt mycket på hur kunskapsmålen - det mina elever ska nå upp till, det de ska klara av - kan förstås av sjuåringar. Hur kan de tydliggöras för årskurs 1?
Jag har en idé.
En idé jag testar just nu. Så vi får se hur det går.
Jag har satt upp ett mål i klassrummet. Ett fotbollsmål. Där hänger vi sen upp fotbollar. I fotbollarna står våra mål. Våra kunskapsmål. Så mål i mål alltså.
Vi vill i mål med våra kunskapsmål.
Vi vill vinna, nå hela vägen.
Olika ämnen har olika färg. Vid lektionens/dagens/veckans slut samtalar vi om målen i målet och på vilka sätt vi tränade på dem. Eleverna har även ett mindre fotbollsmål uppsatt i sin bänk där de klistrar fast små bollar med kunskapsmål. Detta får de ta med hem på fredagen för att visa sina föräldrar. På detta sätt ges möjlighet för samtal kring lärande både i skolan och hemma.
I två veckor har vi nu använt oss av målen i målet. Barnen börjar sakta förstå vad det handlar om, och kan ge exempel på hur vi arbetat med de olika målen. De gör kopplingar de annars kanske inte skulle gjort.
Så vi fortsätter experimentet och ser vart det leder.
Ser om det gör det jag vill att det ska göra.
Ser om det öppnar upp lärandeprocessen för mina elever.
Att de vet vad som förväntas av dem.
Att de vet hur uppgifterna hjälper dem att nå dit de ska.
Att lärande- och bedömningsprocessen är genomskinlig och tillgänglig för dem.
Att vi har ett öppet lärande där de får möjlighet att ta mer och mer ansvar.
Hur detta görs blir väldigt annorlunda beroende på hur gamla eleverna är. Jag har funderat väldigt mycket på hur kunskapsmålen - det mina elever ska nå upp till, det de ska klara av - kan förstås av sjuåringar. Hur kan de tydliggöras för årskurs 1?
Jag har en idé.
En idé jag testar just nu. Så vi får se hur det går.
Jag har satt upp ett mål i klassrummet. Ett fotbollsmål. Där hänger vi sen upp fotbollar. I fotbollarna står våra mål. Våra kunskapsmål. Så mål i mål alltså.
Vi vill i mål med våra kunskapsmål.
Vi vill vinna, nå hela vägen.
Olika ämnen har olika färg. Vid lektionens/dagens/veckans slut samtalar vi om målen i målet och på vilka sätt vi tränade på dem. Eleverna har även ett mindre fotbollsmål uppsatt i sin bänk där de klistrar fast små bollar med kunskapsmål. Detta får de ta med hem på fredagen för att visa sina föräldrar. På detta sätt ges möjlighet för samtal kring lärande både i skolan och hemma.
I två veckor har vi nu använt oss av målen i målet. Barnen börjar sakta förstå vad det handlar om, och kan ge exempel på hur vi arbetat med de olika målen. De gör kopplingar de annars kanske inte skulle gjort.
Så vi fortsätter experimentet och ser vart det leder.
Ser om det gör det jag vill att det ska göra.
Ser om det öppnar upp lärandeprocessen för mina elever.
onsdag 13 november 2013
Det digitala skollyftet: uppgift 1 och 2
Tänkte ge mig in i det utvidgade kollegiet en sväng.
Genom det digitala skollyftet.
Vet inte än exakt hur mycket jag kommer hinna delta, men tänkte att det var värt ett försök i alla fall.
Jag heter Jennie och är nyutexaminerad lärare (juni 2013). Jag är nu mentor i en årskurs 1 i en söderförort till Stockholm. Min första klass alltså. Så det är mycket att stå i, mycket att sätta sig in i, mycket kring min lärarroll att lista ut. Jag har fantastiska kollegor på skolan som stöttar på många sätt, men blev nyfiken på hur detta utvidgade kollegium kan te sig.
Jag har under hela min utbildning vetat att jag vill använda digitala verktyg i min undervisning. En tanke som föddes tidigt var att använda en klassblogg. Detta för att öppna upp världen för mina elever, skapa motivation då andra kan se vad de gör, samt för att skapa närmare kontakt med föräldrar. Ni kan se mer och följa 1B:s kunskapsresa på www.barnenochbjornen.se. Än så länge är det jag som skriver och berättar vad vi gör, men tanken är att eleverna ska ta över mer och mer.
På skolan arbetar vi även en hel del med Ipads, för skrivträning, läsning, språk och matematik, något som är helt nytt för mig.
Mitt mål med att vara med i det digitala skollyftet handlar mycket om att lista ut den bästa användningen av klassbloggen. Hur får jag eleverna involverade på bästa sätt? Hur kan den bli verkligt deras redan i årskurs 1? Hur kan den användas för att skapa maximal motivation?
Jag är även nyfiken på andra digitala verktyg som passar att använda i åk 1, samt lära mig mer om upphovsrätt och sådant.
Jag hoppas att arbetet med klassbloggen kan inspirera fler lärare på skolan att skapa klassbloggar, om det visar sig bli ett lyckat experiment. För just nu är det vad det är. Ett experiment under mitt första år med min första klass. Ett experiment som kanske har större chans att lyckas med stöd från andra som försökt och lyckats.
Genom det digitala skollyftet.
Vet inte än exakt hur mycket jag kommer hinna delta, men tänkte att det var värt ett försök i alla fall.
Jag heter Jennie och är nyutexaminerad lärare (juni 2013). Jag är nu mentor i en årskurs 1 i en söderförort till Stockholm. Min första klass alltså. Så det är mycket att stå i, mycket att sätta sig in i, mycket kring min lärarroll att lista ut. Jag har fantastiska kollegor på skolan som stöttar på många sätt, men blev nyfiken på hur detta utvidgade kollegium kan te sig.
Jag har under hela min utbildning vetat att jag vill använda digitala verktyg i min undervisning. En tanke som föddes tidigt var att använda en klassblogg. Detta för att öppna upp världen för mina elever, skapa motivation då andra kan se vad de gör, samt för att skapa närmare kontakt med föräldrar. Ni kan se mer och följa 1B:s kunskapsresa på www.barnenochbjornen.se. Än så länge är det jag som skriver och berättar vad vi gör, men tanken är att eleverna ska ta över mer och mer.
På skolan arbetar vi även en hel del med Ipads, för skrivträning, läsning, språk och matematik, något som är helt nytt för mig.
Mitt mål med att vara med i det digitala skollyftet handlar mycket om att lista ut den bästa användningen av klassbloggen. Hur får jag eleverna involverade på bästa sätt? Hur kan den bli verkligt deras redan i årskurs 1? Hur kan den användas för att skapa maximal motivation?
Jag är även nyfiken på andra digitala verktyg som passar att använda i åk 1, samt lära mig mer om upphovsrätt och sådant.
Jag hoppas att arbetet med klassbloggen kan inspirera fler lärare på skolan att skapa klassbloggar, om det visar sig bli ett lyckat experiment. För just nu är det vad det är. Ett experiment under mitt första år med min första klass. Ett experiment som kanske har större chans att lyckas med stöd från andra som försökt och lyckats.
Tankar i november
Tiden går fort.
Det är nu november. Jag har varit lärare i tre månader. Mer tid har gått åt till klassbloggen (www.barnenochbjornen.se) än denna. Och till att planera, utvärdera, konfliktlösa och allt annat som behöver göras. Det är fullt upp att vara lärare vill jag lova.
Jag vill ändå hålla igång denna blogg. För den rör andra saker också.
Och det finns så mycket att berätta om. Lärdomar som universitetet inte kunde ge, men som tre dagar i "verkligheten" snabbt visade mig.
Den största lärdomen? Att låta saker ta tid. Jag kan inte vara den perfekta läraren direkt. Mina elever kommer att förstå vad jag menar direkt. Jag kan inte introducera alla mina planer direkt.
Det måste få ta tid.
Det måste få ta tid utan att jag är för hård mot mig själv.
Gör kraven realistiska. Fortfarande höga, men realistiska. Både kraven på mig och kraven på eleverna. Tillsammans kommer vi dit vi vill, men det tar tid.
De första veckorna fick jag gång på gång påminna mig själv om att jag bara hade haft klassen i tre dagar, fem dagar, 11 dagar, 15 dagar...
Och framsteg har vi gjort.
Jag i min lärarroll.
Eleverna i sin läsning, sin skrivning, sin sociala förmåga och mycket mer.
Tillsammans bygger vi vår kunskap.
Det är nu november. Jag har varit lärare i tre månader. Mer tid har gått åt till klassbloggen (www.barnenochbjornen.se) än denna. Och till att planera, utvärdera, konfliktlösa och allt annat som behöver göras. Det är fullt upp att vara lärare vill jag lova.
Jag vill ändå hålla igång denna blogg. För den rör andra saker också.
Och det finns så mycket att berätta om. Lärdomar som universitetet inte kunde ge, men som tre dagar i "verkligheten" snabbt visade mig.
Den största lärdomen? Att låta saker ta tid. Jag kan inte vara den perfekta läraren direkt. Mina elever kommer att förstå vad jag menar direkt. Jag kan inte introducera alla mina planer direkt.
Det måste få ta tid.
Det måste få ta tid utan att jag är för hård mot mig själv.
Gör kraven realistiska. Fortfarande höga, men realistiska. Både kraven på mig och kraven på eleverna. Tillsammans kommer vi dit vi vill, men det tar tid.
De första veckorna fick jag gång på gång påminna mig själv om att jag bara hade haft klassen i tre dagar, fem dagar, 11 dagar, 15 dagar...
Och framsteg har vi gjort.
Jag i min lärarroll.
Eleverna i sin läsning, sin skrivning, sin sociala förmåga och mycket mer.
Tillsammans bygger vi vår kunskap.
torsdag 13 juni 2013
Min första etta
Jag har nu fått namnen på mina första elever.
18 namn.
18 blivande ettor.
Snart är det verklighet.
Snart blir 18 namn på en lista 18 nyfikna ansikten i mitt klassrum.
Oerhört spännande. Och väldigt nervöst.
För nu blir jag lärare på riktigt.
18 namn.
18 blivande ettor.
Snart är det verklighet.
Snart blir 18 namn på en lista 18 nyfikna ansikten i mitt klassrum.
Oerhört spännande. Och väldigt nervöst.
För nu blir jag lärare på riktigt.
onsdag 22 maj 2013
Stark som en maskros
ibland måste man var stark som en maskros
kämpa sig upp genom betongen
mot ljuset som väntar
däruppe nånstans
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)