Tankar om rättvisa...

Vad är egentligen rättvisa?

Är det att ge alla exakt samma sak?

Eller är det att ge varje individ det de behöver för att lyckas?

Ur "En kamp om kunskap" av Seija och Maria Wellros

Sushi, död och dekadens

Tiderna förändras.
När jag var liten och åkte på utflykter med skolan brukade jag ha med mig mackor med norrbodakorv, en festis och kanske några ballerinakex.
År 2012 är det annat som gäller.

Sushi. 
Pastasallad med grillad halloumi. 
Trekantssmörgåsar av den finare sorten.

Borta är den gamla hederliga, hemmagjorda smörgåsen med norrbodakorv.

"Trekantssmörgåsen är den perfekta matsäcken för en dag med död och dekadens" som en mellanstadiepojke uttryckte det när han packade upp sin matsäck på armémuseet.

Och där kanske det funkar. Inomhus, med bord och stolar. Även sushi, trots att hälften hamnade på botten i ryggsäcken.
Men jag undrar om sushi tas med på utflykten till skogen också...

Jobbiga homonymer

När man väl lärt sig läsa kan man inte låta bli.
Inte låta bli att tyda alla de tecken som finns runt omkring. På reklampelaren. I mataffären.

På löpsedeln.

Jag gick förbi en löpsedel idag (egentligen gick jag självklart förbi flera, men just den här är värd att omnämnas), och kastade en snabb blick på den. Men den här gången räckte inte en blick. Istället för att bara läsa och gå vidare, som man så ofta gör, ryckte jag till och fick titta igen.
Jämtins tunga smäll, läste jag. Jämtins tunga vaddå? Smälte? Smällde?
Vad hände med Jämtins tunga?

Dessa jobbiga homonymer...

Ge mig mina chipspåsar

SL vill tacka oss, alla trogna resenärer, för att vi är så snälla mot varandra när vi åker i kollektivtrafiken.

För att vi reser oss upp för dem som behöver sitta.
För att vi plockar med oss vårt skräp.

Det var ju trevligt.

De kan inte tacka oss nog säger de.

Men, SL, om ni verkligen vill tacka oss - era trogna, betalande resenärer - så finns det faktiskt en sak ni kan göra.

Sänk priserna.
Ge oss tillbaka våra chipspåsar.

Vem vet, då kanske vi blir ännu snällare.

Kunskap förändrar

En reklamskylt för Folkuniversitetet på tunnelbanan stoltserade med dessa ord: Kunskap förändrar.
Kanske detta är den viktigaste sanningen av dem alla.
Ju mer kunskap jag får, desto mer kan jag förstå både mig själv och omvärlden.
Både för att jag då kan mer.
Men också för att ju mer jag lär mig, desto mer inser jag att det finns så mycket jag inte känner till.

Kanske det är därför jag vill bli lärare. Då kan jag fortsätta lära mig hela livet, men också ge mina elever nycklar till nya världar.
Så att de aldrig blundar.
Så att de aldrig stänger igen dörren.
Så att det aldrig vänder ryggen till.
Utan låter kunskap förändra dem.
För kunskap förändrar verkligen.
Inte bara enskilda människor utan hela vår värld.

...............................Prins eller groda..............................

Grodor kan hoppa även ur munnar där man oftast hör fågelsång.

Istället för att då sätta hatt och monokel på den är det bäst att be om ursäkt och låta den hoppa ur sikte.

Men kanske kan en del av dem bli prinsar om de bara får en puss?

9 bågar tack.

Jag var på pressbyrån idag och köpte ett kuvert och ett frimärke.

- 9 bågar tack! sa killen bakom disken.

Bågar? Det har jag aldrig hört förut.
Var i vårt avlånga land heter kronor bågar?